Fortsättning SPN
There is no place like home
Dean had been more worried than ever since Sam started to remember everything that happened. He'd been there too and he knew how terrible it was, though the word “terrible” wasn't enough to describe that pain and suffering he went through down there. For five whole years he got ripped in pieces every day, until the sixth year when he started to torture instead of being tortured. He wasn't really there for six years, only six month, but months on earth are years in Hell. There wasn't one day that went by when he didn't think about it, yet he knew that Sam went through worse pain that he did. Thinking of that even made him cry sometimes and it took a lot of shit to see Dean Winchester release a single tear drop. Sam was his biggest weakness. They were each others' biggest weaknesses and that was something every enemy they faced used against them.
He parked the Impala among all the other cars on Bobby's yard, then he went inside where Sam stood with his hands resting on his waist. Bobby sat by his desk as always, looking through a bunch of papers and books to find something useful for them.
“Found something interesting?” Dean said while walking against the fridge, looking for some beer.
“Maybe...” Bobby mumbled.
Sam just looked at him and shrugged his shoulders.
Dean found a beer (which wasn't a surprise, since it was Bobby's fridge), so he took it and walked slowly towards the others. Then he leaned against the wall and looked at Sam as he was about to blame him.
“You saw him again, didn't you..? Lucifer.” He said.
Sam looked at his brother, seemed kind of worried.
“Yes, I did, at the library. Dean, you don't need to worry about that. This time I didn't even talk to him, because I know he's not real. Like I've said a hundred times: I know the difference between Hell and reality.”
“I don't blame you, Sammy. I just want you to be careful. Maybe he's stronger than we think, even if he just exists in your head. Especially when he's in your head, cause' you never know what's going on in there.” He did it as always, turned seriousness into joke. That was something Dean was good at, trying to cheer up people without succession.
“I might have found something.” Both of the brothers looked at Bobby, who kept talking.
“Well, this was something new... In case Sam haven't told you, we found that there were other families missing.” He looked at Dean and Dean looked at Sam who excused himself.
“I forgot to mention that.”
“Well... The locations of the houses where all the families lived turns out as some sort of patter. Looks like a flash.” Bobby started to look curious and kept talking, “I've never seen anything like this... Could be something big going down.”
“Call sheriff Mills and tell her that Sam and I are on our way. We should go there and check her neighbours' house.” Dean said while taking a few steps towards the others.
“I'll call her.” Bobby answered.
“Great.” Dean took a sip of the beer and then hit Sam lightly on his arm, “Let's go.”
“Right, see you Bobby.” Sam said urgent and ran after his brother.
And there they were again - in the car, the two Winchester-brothers. Dean drove as always, Sam in the passenger seat. Sometimes they just talked about nothing, sometimes about something important and sometimes they started to argue. A few times they could laugh and sing together. The car was their home and no matter how many times it broke, Dean fixed it some way or another. It wasn't just any car for him. That car was like a family member and it also had many scars from some great memories, both old and new ones. When he and Sam were young they used to play in the car and one time, Sam laid a little army man in the ashtray. That toy is still stuck there. Dean pushed some Lego pieces down into the vents, you can still hear them rattle. Every time he fixes the car, he let those things stay. Because those were the things that made the car really theirs. They made it their home, since they didn't have a house or even a cabin to live in.
But the car wasn't their only home. The two brothers always had each other and if one of them disappeared in some way, the other did anything in the world to bring him back. Those brothers loved each other more than they wanted to admit and without the other, they didn't even bother to keep hunting. That brother-love made a band between Sam and Dean and it also created a safety around them. They became each others' home.
Fortsättning spn!
Heading to Bobby
From Sam's perspective
Maybe he needs some sleep, Sam thought where he stood looking at his elder brother. Dean didn't seem so well last night before they went to sleep - grumpy and unpleasant to Sam, as he always were when something was wrong, so he took a walk to the library without his brother to look up some new work for them. He knew that it wasn't risk free at all to do something on his own, but he also started to get sick of being treated like a kid.
On the way to the library he called Bobby for help with the searching.
“Well, I heard something from sheriff Mills today. She said that something happened to her neighbours the other night, but yet she can't tell if it was important or not. Try to find today's newspaper. It should say something about that.” Bobby sounded a bit tired, as always.
“Ok, well I'm on my way to the library right now. I look it up and then call you back if I find something.”
“You? Like in 'yourself'? He said astonished.
“Bobby, please. I am fine, really. I can handle myself, you know that. Even if I still see things I know the difference between hell and reality.”
“Ok son, just be careful. Hear from you later.”
Well at the library he found the newspaper, so he sat down and searched for the article which Bobby talked about. On the third page he saw the headline “Family disappeared without a trace”, that was it.
“Bingo!”
Sam looked up from the newspaper in a quick movement.
“You found what you were looking for, Sammy and let me tell you: it's a perfect job for you and your grumpy brother.” Lucifer said where he sat on the other side of the table. He had that smirk in his face as always, but still that ice-cold look in his eyes.
“Maybe you should have bring Dean with you. I mean, are you really strong enough to handle yourself? As I said in that ambulance: Maybe I'm not real, but I'm not going anywhere.” The smirk turned out as a big smile, but the eyes still looked right through Sam, as if they could see right into his soul. He kept on talking, looked more serious:
“Well, your brother wouldn't be much of a helping hand right now anyway, since he's about to have a break-down. I know, he won't admit it, but he's broken, crashed. He keep on saying that he's all right, but that is the last thing he is right now. Just saying.”
Sam just stared at him. He didn't bother answer anything he said, since he knew that Lucifer wasn't real, at least not the one who sat in front of him. He existed, but only in his head and in that cage where Sam himself put him, together with Michael. Sam had been in there too for a long time, while his body walked around on earth without soul. Since he started to remember what happened in hell and everything he did while he was soulless, everything turned out so much harder than he could ever imagine. Harder than anyone could ever imagine...
As the phone rung his eyes let go of Lucifer's cold gaze and instead he pulled the phone up from his pocket. He watched the display for a moment before he answered: Dean.
Frågan är nu, hur ska det fortsätta..? Har inte ens kommit på vad skiten ska handla om än haha, men får väl skriva ner lite idéer så får vi se vad det blir av det hela :P
Fortsättning spn
Heading to Bobby
From Dean's perspective
He woke up after a few hours sleep. He felt fully rested after four hours, given that he used to get only two or three hours sleep at nights in regular cases. He rubbed his eyes and looked at the bed beside him. It wasn’t really a surprise that it was empty, but he reached for the phone in a smooth movement and started to look for his brother's number.
“yeah..?”
“Sam, where are you?” He wasn’t as worry as he sounded since Sam seemed to be al right.
“I thought that maybe you needed some sleep so I looked up some work for us.”
“Come on Sam, I'm fine! You could have waked me up. I know that you think that I'm not ok, but I am! Where the hell are you anyway?” Dean started to sound more angry than worried now, but still he knew that he just lied to his brother.
“Right now I'm at the library, but I'm heading to Bobby's place.”
“Let's hook up at Bobby's then.” He said and hung up on Sam, put on his coat and took the car keys on the table. Actually he had missed Bobby a bit, since they hadn’t met in a while. He was like an uncle to both of the brothers, or like a dad, since their own daddy died a few years ago. Sure, Bobby was old and grumpy, but every single time he raised his voice to Dean and told him how wrong he was, Dean knew (even if he fought back) that Bobby was always right. That man knew every single lack and weakness that both the insistent brothers had and he’d been and would always be there for them, no matter what. If they needed facts, Bobby started to look through his bookcase. If they needed location, Bobby looked up some kind of patter which would help them find the place. If they needed an FBI agent or a bikini model that could entertain someone for them, Bobby was there at the spot (Ok, not the bikini model maybe, but you know what I mean).
Dean walked out of his motel room and locked the door before he started to walk against the Chevy Impala 67, which was the most beloved thing in his life. If he could choose between his brother's death or never see the Impala again, it would be a hard choice for him...
Supernatural del 1
“Hello, I’m Dean Winchester. This is my little brother Sam.”
Sam waved to her and a shyly smile were seen in his naturally beautiful face.
Dean looked deep at her with his glossy, green eyes. He looked a bit more serious than his little brother, not a smile in his face, but still he wasn’t unpleasant in any way.
“FBI, we need to ask you a few questions.” He said and held up his badge in front of her and so did his little brother.
She looked at the badges, then at Dean.
“Come in.” She said and took a few steps backwards to let them in.
Both of them went into the huge house, Dean in front of Sam and then she showed them the way to the living room where they sat down in the couch. She sat down in an armchair on the other side of the dark wooden table. They looked at each other for a moment and she couldn’t resist inspecting them both, their beautiful faces and deep eyes, then she started to wonder if any girl in the world would be able to resist them.
Dean started to look around in his pocket and pulled up some kind of picture. He laid it on the table in front of her and then looked at her once again.
“Do you recognize this guy?”
Jakten på Sfinxen och JB:s hemlighet, del 1
är på leklådan. Misha ville ha den nya actionfiguren som går på reklam på Nickelodeon.
Jennifer börjar läsa om den stora sfinxen i Egypten:
"Skapad av folk från Atlantis? Flyktingar från Atlantis högg ut sfinxen för med än 12.000
år sedan. I en kammare under sfinxen högra framtass kan man hitta skrifter om det
försvunna riktet. Det hävdade åtminstone det amerikanska mediet Edgar Cayce när han
var i trans. Han har fortfarande många anhängare - även om han dog år 1945."
"Men vad dumma i huvet dom är? Om ett medium säger att det är så kan väl
vetenskapsmännen åtminstone kolla om den där kammaren verkligen finns eller?" häver
Jennifer ur sig och kollar undrande på Lisa. Plötsligt kommer deras pappa in i rummet.
"Egyptierna vill inte att folk tar sig in i sfinxen, de låter inte folk komma i närheten."
säger han upplysande.
"Då tänker jag bryta mig in i den och upptäcka Atlantis!" säger Jennifer stolt.
"Lycka till!" säger både Lisa och hennes far samtidigt, sedan fortsätter Lisa:
"Du kommer inte ens komma i närheten av den. I så fall måste du gräva dig in i sfinxen
och då får du nog börja gräva ända härifrån, för de låter dig nog inte göra det på deras
mark."
Jennifer ställer sig genast upp och gör ett maskhål rakt genom golvet. Sedan gav hon
sig av mot Egypten med hjälp av sina egna händer!
Fortsättning följer... Definitivt..
I jakt på ett hem, del 2
Han kollar omkring sig och upptäcker till sin förvåning att det är snö överallt!
"Jävlar, nu har jag suttit framför mitt tv-spel allt för länge!" sa han för sig själv.
"Eller så kastade mamma jävligt långt..!"
Han ställer sig upp och ser framför sig ett stort hus och ut ur bakdörren
kommer en gubbe. Justin krossar sig ut ur växthuset och gömmer sig i en buske.
"Jag tror då inte växthuset har klarat den här vintern." säger gubben till sina
två döttrar när han får syn på allt glassplitter.
"en, två, tre, fyra..." Börjar han räkna, "fjorton, FEMTON glasrutor trasiga!?"
Han fortsätter prata med sina barn medan de går mot bilen.
Justin passar på att smita in i huset för att hitta något ställe att hålla sig varm
över vintern utan att märkas av familjen.
Fortsättning följer... Kanske..
I jakt på ett hem, del 1
Justin ramlar av datastolen, slår huvudet i väggen och snubblar ut ur sitt rum.
"J-ja, mamma..?" svarar han skräckslaget.
"Vad i HELVETE har du att säga om det här!?" Hon pekar mot soffan där en
oskyldigt mörkhyad bebis ligger.
"Oj, ehm.. Jag skulle ta med honom in på mitt rum.."
"Det här är fjortonde LORTHÖGEN du släpat in i huset!" Vrålar så taket spricker.
"Men mamma, han var helt ensam och övergiven. Jag tänkte bara ge honom
en kaka.." Justins röst vad ostadig av rädsla.
"Ja, precis som du BARA tänkte ge en apelsin till han som hade bott under din
säng i TRE år!?"
"Han hette faktiskt Rutger..!"
"UT HÄRIFRÅN OCH KOM ALDRIG TILLBAKA!" Skrek hon rakt ut och slängde
ut sin son genom skorsstenen.
Och det var så Justins resa mot Jennifers garderob tog sin början...
Kaos och party i garderoben, del 4
Plötsligt en natt när de alla låg och tjafsade i Jennifers rum kommer Kevin Jonas
klampandes in i rummet.
"Öhm, jag har väl inte kommit fel..?" Frågade han och såg fundersam ut.
"Det beror väl på vart du ska..?" svarade Jennifer.
"Nej men här är det ju! Jo, jag ska på fest hos Justin Bieber."
"Då har du kommit helt fel!" Utbrast Jared.
"Öh, nej..? Han är ju i Jennifers garderob, som han alltid har varit..?" svarade
Kevin.
"VA!?" Skrek Jennifer rakt ut.
"Eller ja, han har väl inte bott där i hela sitt liv, men några år i alla fall.. Det är
i alla fall fest där ikväll och typ halva kändisvärlden ska dit! Det är rymligare än
vad det ser ut där inne! Ni är välkomna också!" sa han glatt.
Sedan gick Kevin in i garderoben och Jennifer, Misha, Jared och Jensen satt där
som fån med hakorna ner i madrassen.
Tillslut smög de sig fram till garderoben och klampade in i ett paradis! Där låg
Justin i sitt bubbelbad och väntade på gästerna medan Kevin började baka hasch-
kakor till alla.
Medan de stog där (fortfarande som fån) stormade halva mänskligheten in genom
garderobsdörren. Där låg J+J+J+M på golvet som pannkakor,
alldeles nertrampade!
Under tiden satt Lisa i sitt rum och lyssnade på Taylor Swift, medan Selena
Gomez (hennes idol) plötligt flög in genom fönstret.
"Oj, jag trodde festen var här..?"
"Vilken fest!?" Frågade Lisa förvånat.
"Justin's.. Den skulle hålla rum i nåns garderob eller något.." svarade Selena.
"Jaha, det är nog Jennifers garderob, hon är i rummet bredvid."
"Tack så mycket!" sa Selena glatt och trallade vidare.
"Men, vänta, va!? Jag trodde det var ett skämt? Han bor väl ändå inte i Jennifers
på riktigt!?" Utbrast Lisa, chockad som hon var!
"Ehm, jo.. Följ med vettja!" sa Selena och drog med Lisa in i garderoben, där
det var fullt ös och alla var höga på grund av Kevin!
Det hela slutade med att alla låg dränkta i bubbelbadet förutom Jennifer, Misha,
Jensen, Jared och Lisa! Så de fortsatte sitt lilla liv UTAN Justin Bieber, Jonas
Brothers eller någon av alla andra popstjärnor, framför allt: UTAN LADY GAGA!
Jennifer och Jared hade ett bra äktenskap och tillsammans med de andra töntarna
bodde de i Jennifer och Lisas hus för all framtid!
SLUT
Kaos och party i garderoben, del 3
Jennifer och Jared kommer äntligen tillbaka hem med brudklänning/kostym och ringar
på fingrarna!
"Vartfan har ni varit!?" Vräker Jensen ur sig.
"Iiiih, har ni gift er!?" Utbrister Misha med tårar i ögonen.
Jared förklarade allt för dem och berättade om hans och Jennas resor till Japan
och Somalia.
"Okej, men nu blir det ju ingen 7:e säsong.. Det är liksom försent nu." sa Jensen.
"7:e säsong? Av vadå, vad snackar du om?"
"Supernatural, daah!?" Spottade han ur sig.
"Aaah, just ja.. Det hade jag helt glömt bort!" svarade Jared, lika glad som innan.
Jennifer gick upp till sitt rum, som inte alls var henne rum längre, för det hade Misha
piffat upp sedan sist hon var hemma.
"Misha, vadfan haru gjort med mitt rum!?" Vrålade Jennifer från övervåningen.
"Men asså, jag hade ju ingenstans att sova, så jag tänkte.." Började han förklara.
"Jaja, skitsamma. Du kan få bo här med mig!" Avbröt hon honom.
"Men.. Vart är Lisa?" Frågade Jennifer och kollade omkring sig.
"Just fan, hon ja! Hon drog första dagen du försvann!" svarade Misha.
Efter några nätter kom Lisa tillbaka. Det visade sig att hon hade bott ute i skogen
med vargarna under de tre senaste åren.
När hon äntligen fick öppna dörren till sitt rum igen möttes hon av en stark lukt
av alkohol och klassisk rock spelades på högsta volym. Där satt Jensen nöjd med
en öl i handen och dunkade musik så huset skakade. Det låg halvätna pajer och
McDonald's papper i hela rummet och Lisa ångade upp till en stekt falukorv och
skrek så Jensen satt fast klistrad i soffan:
"UT UR MITT RUM DITT ÄCKEL TILL PÄRONHUVUD!!!"
Jensen hoppade ut genom fönstret av rädsla och bad Jennifer att få sova i hennes
rum i stället. Jennifer, Misha, Jared och Jensen i ett och samma rum (som för övrigt
är litet som en garderob) blev ganska trångt! De fick skaffa en jättesäng som tog
upp hela rummet för att få plats att sova där allihopa.
Efter några nätter av slagsmål och bråk om vem som skulle sova bredvid vem så
kom de tillslut överens! Jensen på ena sidan av sängen, Jennifer, Misha och Jared
på andra sidan. Egentligen skulle Misha och Jensen sova tillsammans, men
eftersom Jensen är gay gick det inte så bra...
Kaos och party i garderoben, del 2
Jared och Jennifer sitter framför teven och tittar på Supernatural - The movie för tionde
gången, när Jensen och Misha stormar in i huset med muffins och paj.
Jensen är lite blåslagen efter sitt slagsmål med Jim, men bara han har paj så är han nöjd!
"Jaha, ska vi börja då?" sa Misha med munnen full av muffins.
"Ni borde spela in på vinden, inte ens jag vågar vara där!" Föreslog Jennifer.
"Bra idé! Då kör vi!" sa Jensen och proppade i sig lite mer av sin paj.
När de hade ställt i ordning med kameror och allt så var det bara att köra igång!
Precis när de skulle upp på övervåningen (i inspelningen) så stormade Lisa ut ur sitt rum
och förstörde hela skiten.
"Oj då.. Störde jag..?" Frågade hon försiktigt.
"Nehe!?" Vräkte Jensen ur sig så Lisa sprang ner för trapporna helt skräckslagen.
När de sedan hade varit på vinden kom Jennifer från ingenstans och förstörde hon också.
Tillslut kastade de ut både Jennifer och Lisa ur sitt eget hus och gav dem massor av pengar
till hotell, så de fick vara för sig själva under de kommande dagarna.
Efter ca två timmar kommer Jennifer & Lisa hem igen med en hel skåpbil full med påsar.
"Vad fan gör ni här? Ni ska ju vara på hotellet!" Vrålade Jensen.
"Men asså.. Vi shoppade för alla pengarna ni gav oss.." svarade Jennifer och skakade
av rädsla. "Men", fortsatte hon, "vi köpte en cheeseburgare till dig.."
Jensen tog emot cheeseburgaren och jublade av lycka.
Sedan gav de Misha en nallebjörn som han gick och kramade på resten av dagen.
"Och till dig har vi lite special grejer, Jared."
Jennifer tog fram en cowboy hatt, boots och ett brunt läderskärp.
"Lisa, ta fram överraskningen!" Ropade Jennifer till sin syster.
Lisa gick till garaget och ledde ut en vit häst.
"På med kläderna!" sa Jennifer till Jared, som för övrigt inte fattade ett skit.
"Men, av med tröjan. Du ska ha bar överkropp, cowboygrejerna och ett par jeans!"
Jared gjorde tveksamt som hon bad honom och hoppade till sist upp på hästen.
Jennifer tog fram kameran, överlycklig att hennes drömmar blev till verklighet!
"Perfekt, precis som jag vill ha det!" *klick, klick, klick*
Jared slängde upp Jennifer bakom sig och de red iväg i solnedgången.
"Ta emot Lisa! Det här måste jag ha på bild!" Skrek Jennifer och slängde kameran
mot Lisa. *SPLÄTT*, så satt kameran fast i pannan på henne.
Hon slet loss den och tog några hundra kort på Jen&Jared, som tillslut red iväg
och kom inte tillbaka.
Kaos och party i garderoben, del 1
Lisa garvade ihjäl sig, men det är ju lite speciell humor också xD
Här är så långt jag har kommit hittills i alla fall, läs och njut!
Del 1
Från Jennifer perspektiv
Jennifer sitter i sitt rum en vanlig dag och funderar på hur dagen ska se ut.
Hon bestämmer sig plötsligt för att skriva ett manus till en Supernatural-film.
Hon sätter sig framför datorn och börjar med titeln "Supernatural - The movie..."
Efter tre nätter utan sömn har hon äntligen skrivit klart. Med fyrkantiga ögon
skriver hon ut manuset, lägger det i ett kuvert och skickar det till Eric Kripke
(skaparen av Supernatural serien).
Efter några månader får hon ett mail:
"Kära Jennifer Wellne. Tack för manuset, både spännande och underhållande!
Jag har funderat mycket och äntligen bestämt mig för att det här blir bannimej en film!
Som tack skickar jag lite signerade presenter från skådespelarna i showen.
Tack och hej, leverpastej!"
Jennifer hoppar upp i taket av glädje och skriker så Lisas (lillasyster) öron spricker
i rummet bredvid, trots den höga musiken hon lyssnar på.
Tillslut ligger Jenna som en sprattlande fisk på golvet och sedan svimmar hon.
Från Eric och gängets perspektiv
Eric och skådespelarna (Jensen, Jared, Misha och Jim) står och signerar + packar
in presenter åt Jennifer. De skickar tröjor, photon, chokladaskar, cigarettfimpar,
bananskal mm.
När de sedan lägger korgen med alla presenter i en taxi upptäcker de en väldigt
stor present vid sidan av.
"Vem har packat in det där..?" Frågar Eric.
"Inte vet jag, men vart är Jared?" svarar Jensen och alla kollar fundersamt omkring sig.
"Det är nog han som skickade med paketet." säger Misha och kollar tveksamt på Eric.
"Jaja, vi slänger med det i alla fall." svarar Eric och tar tag i paketet.
"SHIT VAD TUNGT! Här får vi fanimej hjälpas åt!"
Alla tre kämpar som djur medan Jim sitter och käkar upp Jensens paj.
Efter några minuter har de äntligen fått in paketet i taxin och svettet sprutar om dem.
"puuh, äntligen..!" Pustar de ur sig allihop.
"Fyfan vad god den här pajen var!" vräker Jim ur dig där han sitter.
Medan Jensen anfaller Jim och slåss om pajen åker taxin iväg med presenterna,
på väg mot Jennifer i Sverige.
Tillbaka till Jennifer
Jennifer rullar nerför trappan och springer mot teven för att se sin film gå på femman,
men precis när hon slagit rumpan ner i soffan så ringer det på dörrklockan.
Hon suckar djupt och går till dörren, öppnar den och skriker:
"Jag vill inte ha nån JÄVLA dammsugare sa jag ju!"
Sedan kom hon på att det inte var nån där, så hon går in igen.
"jävla ungar.." Muttrar hon och sätter sig vid teven igen.
*plingplong*
"Men vafan!" vrålar hon och slänger upp dörren.
Efter att ha kollat sig omkring lite såg hon något i ögonvrån på golvet och tittade ner.
Där låg en korg med fullt av presenter, blommor, kort, pengar och.. Bananskal..?
Hon slår genast rumpan ner i golvet och öppnar paketen, tills hon får syn på den stora
presenten vid sidan av, som plötsligt började sprattla och kravla sig som en mask.
"Har de skickat med en hund..?" Tänkte hon för sig själv, "snarare en häst..?"
Hon kröp försiktigt fram till paketet och petade på det med en pinne.
"Aj! Jag har ett blåmärke där, försiktigt!"
Jennifer flög in i väggen och sket nästan ner sig och hjärtan gick i 110.
Efter lite sprattlande flög Jared Padalecki upp ur paketet!
"Vad fan gör du här!?" Skrek Jennifer i ansiktet på honom.
Med håret slickat bakåt av Jennifer illvrål svarar Jared:
"Asså.. Jag ville bara överraska dig lite.. Har du en kaka eller nått, jag är lite hungrig..?"
Efter en fika säger Jared att han kanske måste tillbaka för inspelningen av 7:e säsongen
av Supernatural.
"Nej, men ta hit de andra i stället? Det blir perfekt, för det spökar på riktigt här!"
Otroligt nog, gick Jared med på förslaget och ringde de andra på direkten.
